En gång i tiden var detta en av
Österlens vanligaste rosor. Busken med de vita rosorna som doftar så
härligt planterades i både stora bondträdgårdar och täpporna i
fiskelägena, ofta vid vardera sidan om trappan till husets ingång, och
blev det en planta över sattes den i trädgården, vid utedasset. Så fick
rosen sitt lokala smeknamn: ”Dassarosen”.
Kär ros har många namn. Marta
Abrahamsson i Brantevik kallade den kort och gott för ”Rosen”. Hon hade
växt upp med ”Rosen” som hennes föräldrar, eller möjligtvis morföräldrar
planterat vid entrén på södersidan till huset på Måsgatan. På ett
fotografi från 1924 där Marta står framför huset, ser man rosbuskens
grenverk sticka upp i bakgrunden.
I Norrekås, hos Britta von
Garaguly, kallas den vita rosen ”Ingrid Jeppssons Ros”. Ingrid var
Brittas farmor. ”Ingrid bodde på Östra Hoby 1, strax utanför Skillinge.
En buske stod vid förstukvisten och en andra vid utedasset”, säger
Britta som också minns att farmor Ingrid brukade gödsla rosen med tång.
Rosen som dyker upp på så många
platser och byar på Österlen är med största sannolikhet en Rosa alba
’Maxima’. Albagruppens rosor kan spåras långt tillbaka i tiden,
medeltida örtaböcker innehåller beskrivningar och teckningar av Rosa
alba. Vi kan bara spekulera i hur och när rosen först kommit till
Österlen, men en trolig väg är att den först planterats i kloster och
herresäten, för att sedan spridas med rotskott vidare till traktens
folk.
Rosen som fått inventeringsnumret
23 hör ursprungligen hemma i Rörum. Där planterades den troligen i
början av 1900-talet vid köksingången till Maria Perssons hus. Samma ros
växer vid gamla skolan i Rörum. Frågan är vilken ros som är äldst,
skolans eller Marias? Maria Persson var skolstäderska, så hon kan
antingen ha tagit ett rotskott med sig hem – eller delat med sig av sin
egen buske. ”Jag tror att det var Maria som planterade rosen, hon
tillbringade varje ledig stund i trädgården som hon själv hade anlagt.
Hon var enormt intresserad av sin trädgård”, berättar Gunnel Diab som
numera bor i Marias hus och har fortsatt den kärleksfulla omvårdnaden av
den härligt doftande rosen.
Fyndplats:
Rörum
Fynddatum: 21
juni 2003
Blomman: Nyutslagna blommor är mer
champagnefärgade än vita, särskilt tydliga är de krämfärgade till rosa
kronbladen vid blommans mitt. De inre kronbladen är små och ”knycklar
ihop sig” kring ögat.
Blad och taggar: Blågrönt och
strävt bladverk. Kan drabbas av rost. Få men vassa och kloböjda taggar.
Doft: Stark och härlig, med spår
av mysk och citrus.
Blomning: Första blommorna slår
ofta ut veckan före midsommar och sedan vara blomningen ca en månad,
ibland längre, beroende på växtplats.