År 1838 lyckades ångbåten Great Western korsa Atlanten på den nya
rekordtiden 15 dagar. Två år senare uppkallades en ny fransk buskros
efter den snabba ångbåten. Great Western tillhör Bourbon-gruppen, som
upptäcktes i början av 1800-talet. Rosen växer lite varstans i
kustbältet från Simrishamn till Mälarhusen, och på varje ort har den
getts olika namn, som Biskopsrosen, Branteviksrosen och Bengtas ros, som
detta exemplaret från Mälarhusen döpts till. Sven-Erik Sandemark räddade
’Bengtas ros’. ”Första gången jag upptäckte rosen såg jag en blomma lysa
inne i skuggan mellan en gammal alm och huset. Jag har alltid haft öga
för växter, det syntes att det var en vacker och egendomlig ros. När
huset några år senare skulle ut till försäljning var jag rädd för att
busken skulle förstöras vid en kommande renovering och tog flera
rotskott, det är en ros som sprider sig lätt”, berättar Sven-Erik som
distribuerade ut rotskotten till ett antal kvinnor i sin omgivning, som
fick förtroendet att bli ”fostermammor” till rosen som troligtvis
planterats av Bengta Olin (född Lind) kort efter sekelskiftet 1900. På
så sätt vill Sven-Erik hedra Bengta, vilken han beskriver som en ”liten
torr kärring, klädd i kjol, förkläde, kofta och gymnastikskor”.
Den vackra och väldoftande rosen är en riktig
tuffing. I mer än 150 år har den överlevt Österlens ibland hårda vintrar
och envist bitit sig kvar i landskapets trädgårdar medan släkte följt på
släkte. Rosen har säkert spridits med hjälp av de många rotskotten som
brukar uppstå kring varje buske. Det var en välkommen gåva förr i tiden
när ädla rosor bara var förunnat de rika.
Fyndplats: Mälarhusen
Fynddatum: 11 juni2003
Blomman: Fylld med färgschatteringar i
livliga rödrosa toner, kronbladens undersida är i en blekare nyans. När
blomman falnar antar kronbladen en röd-lila ton.
Blad och taggar: Mellan till ljusgrönt
bladverk med ovalt rundade småblad. Rikligt med kloböjda taggar.
Doft: Väldoftande.
Blomning: Rikligt, från första hälften av
juni och ca fyra veckor framåt.