En gång i tiden var detta en av Österlens vanligaste rosor. Busken med de vita rosorna som doftar så härligt planterades i både stora bondträdgårdar och täpporna i fiskelägena, ofta vid vardera sidan om trappan till husets ingång, och blev det en planta över sattes den i trädgården, vid utedasset. Så fick rosen sitt lokala smeknamn: ”Dassarosen”.

Kär ros har många namn. Marta Abrahamsson i Brantevik kallade den kort och gott för ”Rosen”. Hon hade växt upp med ”Rosen” som hennes föräldrar, eller möjligtvis morföräldrar planterat vid entrén på södersidan till huset på Måsgatan. På ett fotografi från 1924 där Marta står framför huset, ser man rosbuskens grenverk sticka upp i bakgrunden.

I Norrekås, hos Britta von Garaguly, kallas den vita rosen ”Ingrid Jeppssons Ros”. Ingrid var Brittas farmor. ”Ingrid bodde på Östra Hoby 1, strax utanför Skillinge. En buske stod vid förstukvisten och en andra vid utedasset”, säger Britta som också minns att farmor Ingrid brukade gödsla rosen med tång.

Rosen som dyker upp på så många platser och byar på Österlen är med största sannolikhet en Rosa alba ’Maxima’. Albagruppens rosor kan spåras långt tillbaka i tiden, medeltida örtaböcker innehåller beskrivningar och teckningar av Rosa alba. Vi kan bara spekulera i hur och när rosen först kommit till Österlen, men en trolig väg är att den först planterats i kloster och herresäten, för att sedan spridas med rotskott vidare till traktens folk.

Rosen som fått inventeringsnumret 23 hör ursprungligen hemma i Rörum. Där planterades den troligen i början av 1900-talet vid köksingången till Maria Perssons hus. Samma ros växer vid gamla skolan i Rörum. Frågan är vilken ros som är äldst, skolans eller Marias? Maria Persson var skolstäderska, så hon kan antingen ha tagit ett rotskott med sig hem – eller delat med sig av sin egen buske. ”Jag tror att det var Maria som planterade rosen, hon tillbringade varje ledig stund i trädgården som hon själv hade anlagt. Hon var enormt intresserad av sin trädgård”, berättar Gunnel Diab som numera bor i Marias hus och har fortsatt den kärleksfulla omvårdnaden av den härligt doftande rosen.

Fyndplats: Rörum

Fynddatum: 21 juni 2003

Blomman: Nyutslagna blommor är mer champagnefärgade än vita, särskilt tydliga är de krämfärgade till rosa kronbladen vid blommans mitt. De inre kronbladen är små och ”knycklar ihop sig” kring ögat.

Blad och taggar: Blågrönt och strävt bladverk. Kan drabbas av rost. Få men vassa och kloböjda taggar.

Doft: Stark och härlig, med spår av mysk och citrus.

Blomning: Första blommorna slår ofta ut veckan före midsommar och sedan vara blomningen ca en månad, ibland längre, beroende på växtplats.