Inledning och
allmänna råd
Vad kan man då göra för att förebygga eller ev. bekämpa dessa problem? Låt
mig först slå fast att det inte finns några mirakelmedel = 1 behandling =
100 % permanent effekt. Det som finns är åtgärder och behandlingar med mer
eller mindre god effekt och mer eller mindre stor arbetsinsats och till mer
eller mindre stor kostnad.
En bra början är att med balanserad näringstillförsel, jämn och tillräckligt
god vattentillgång, beskärning som ger god men inte överdrivet kraftig
tillväxtreaktion, god jordstruktur osv. skapa förutsättningar för en ökad
motståndskraft mot infektioner. Sen kan man dessutom om möjligt från början
välja motståndskraftiga sorter och undvika de allra mest fuktiga och
instängda växtplatserna.
Nästa steg är åtgärder direkt riktade mot svampsjukdomen.
Fungicider “kemiska bekämpningsmedel”
I skrivande stund finns det, vad jag vet, ett preparat godkänt för hemmabruk
av privatpersoner. Preparatet är bitertanol (handelsnamn Baymat) och
är kurativt, alltså dödar svampen i redan infekterade växtdelar. Första
behandling måste ske absolut senast när de allra första angreppen blir
synliga och sedan upprepas med 1-3 veckors mellanrum, det kortare
intervallet vid regnig och fuktig väderlek och det längre intervallet vid
torr väderlek. Detta är återigen inga mirakelmedel utan det krävs flera
behandlingar under en sommar för att det ska vara meningsfullt. Rätt använda
har dessa preparat god effekt mot de flesta svampsjukdomarna, dock ej
barkfläcksjuka. Ur kostnadssynpunkt en mycket dyr behandling.
Sprutsvavel
Handelsnamn Kumulus. Svavel är inte kurativt utan verkar enbart
förebyggande, alltså gör det mer eller mindre svårt för svampen att
infektera växtdelarna. Eftersom det hela tiden växer ut nya blad som därmed
är oskyddade och kraftiga regn sköljer bort svavlet på gamla blad krävs
upprepade behandlingar hela sommaren. I t.ex ekologisk fruktodling gör man
ofta ett 20-tal behandlingar under en växtsäsong. Har ganska god
förebyggande effekt mot många svampsjukdomar, framförallt mjöldagg.
Förmodligen ingen eller mycket liten effekt mot barkfläcksjuka. Kan ge
bladskador eller missprydande beläggning.Mycket låg giftighet (ingen
karenstid, godkänt i ekologisk odling) och prisvärt men arbets och
tidskrävande.
Svavelkalkvätska
Till skillnad från enbart svavel har svavelkalkvätska även en viss kurativ
effekt.Användes på grund av den ganska stora risken för bladskador i första
hand under rosens viloperiod dvs från begynnande bladfall till strax före
knoppsprickning. Dock har jag själv sett en ekologisk fruktodling i Italien
där man kört ut svavelkalkvätska i mycket låg koncentration via
toppsprinklersystemet ca 15 min. åt gången 3 ggr under sommaren och där
fanns inga synliga bladskador.
I Sverige är svavelkalkvätska klassat i giftklass 1 L och därmed krävs
behörighet för att kunna köpa det. Tidigare gällde registreringen enbart som
kartgallringsmedel i plommon, numera gäller registreringen även för
svampbekämpning i frukt- och bärodling. All annan användning otillåten. Man
kan själv koka svavelkalkvätska, jag vet inte om det är tillåtet men
hursomhelst finns det ett recept i Lars-Åke Gustavssons bok “Rosor för
nordiska trädgårdar del 2”.
Koppar (kopparoxiklorid, kopparhydroxid,
kopparsulfat)
Kan enbart användas under rosens viloperiod eftersom det garanterat skadar
bladen svårt. Här är jag ute på mycket tunn is men koppar kan ha en viss
förebyggande effekt mot barkfläcksjuka när man efter bladfall täcker
sårytorna med det. Numera har registreringen för koppar som
svampbekämpningsmedel upphört eftersom fruktodlarna köpte gödningskoppar i
stället för sprutkoppar för att slippa höga sprutmedelsavgifter. Så om man
idag sprutar koppar på rosorna gör man det formellt i gödningssyfte. En
annan aspekt på koppar är att det som inte fastnar på grenarna landar på
marken och ev. blad som ligger där. Maskarna drar ner dessa blad i jorden
och vid för hög kopparkoncentration dör eller skadas maskarna
Växtvårdsmedel “huskurer”
Det finns åtskilliga hemmagjorda behandlingar som tradtionellt använts med
varierande framgång, t.ex Atamon, bakpulver, skummjölk, kristallsoda,
vitlöksextrakt, såpa, åkerfräkenavkok mm. mm. Verkningssättet kan t.ex vara
att det bildas en hinna på bladytan (skummjölk) eller att man laborerar med
Ph-värdet på bladytan, antingen höjer (bakpulver) eller sänker (citrusämnen)
för att försvåra för svampen att gro. Generellt sett är ev. effekt kortvarig
och därför krävs upprepade behandlingar hela sommaren.
Danska rosensällskapet har gjort ett 5-årigt försök med 7 olika sorter av de
här gamla huskurerna + 1 helt obehandlad rabatt som referens. Resultatet
blev att ett år kunde man påvisa effekt av bakpulver, ett annat av skummjölk
och ett år hade det helt obehandlade klarat sig bäst! En slutsats av detta
försök är att effekten av dessa huskurer är mycket tveksam men det är fritt
fram för var och en att själv pröva. En del recept och anvisningar finns i
L-Å G:s bok “Rosor för nordiska trädgårdar del 2”.
Växtvårdsmedel “köpe”
Ute i handeln hittar man en del preparat i färgglada förpackningar och med
handelsnamn som ofta börjar med Bio- eller Eko. Flertalet av dessa preparat
är inte provade i jämförande tester vilket innebär att den ev. effekten är
dåligt dokumenterad. Liksom för huskurerna gäller att verkningstiden är
mycket kort och därför krävs som regel upprepade behandlingar varje vecka.
Rovsvampar olika arter av Trichoderma
En nyare metod som bygger på att man använder naturligt förekommande
rovsvampar som “äter upp” skadesvamparna. Den i Sverige tillgängliga
produkten heter Binab TF WP och marknadsföres och säljes av Lindesro..
Rapporterna från dem som provat Trichoderma spretar åt alla håll med allt
från fantastiska resultat till ingen effekt alls. Jag har själv provat Binab
TF WP sommaren 2005 i vårt eget rosarium med 5 behandlingar, dock utan en
obehandlad del som referens. Samantaget kan konstateras att svampangreppen
2005 varit betydligt mindre än en genomsnittssommar men å andra sidan har
det förekommit somrar med lika lite svampangrepp utan några behandlingar. I
vilket fall som helst kommer vi att fortsätta försöken med Trichoderma, ev.
i kombination med Resistim, ett växtstärkande medel baserat på sockerbetor.
En grundläggande förutsättning för att Trichoderma ska fungera är givetvis
att man helt upphör med andra svampbekämpningsmedel eftersom dessa skadar
eller dödar rovsvampen.
Dessutom behövs mer försök avseende dosering, tidpunkt, utrustning mm.
Mekanisk bekämpning
Att rent handgripligen avlägsna infekterade växtdelar. Beträffande
barkfläcksjuka kanske den mest framkomliga vägen. Genom att konsekvent och
regelbundet klippa bort angripna grenar minskar man i alla fall
infektionstrycket. Kan ibland även vara tillämpligt på mjöldagg.
Att ta bort angripna blad, antingen direkt från plantan eller nedfallna på
marken är kanske tveksamt om det är värt besväret. Man kan inte räkna med
att hitta och ta bort allt som är infekterat och det som blir kvar är i
regel tillräckligt för att fortsätta spridningen. |