Svampsjukdomar - bekämpning
 
  Inledning och allmänna råd

Vad kan man då göra för att förebygga eller ev. bekämpa dessa problem? Låt mig först slå fast att det inte finns några mirakelmedel = 1 behandling = 100 % permanent effekt. Det som finns är åtgärder och behandlingar med mer eller mindre god effekt och mer eller mindre stor arbetsinsats och till mer eller mindre stor kostnad.
En bra början är att med balanserad näringstillförsel, jämn och tillräckligt god vattentillgång, beskärning som ger god men inte överdrivet kraftig tillväxtreaktion, god jordstruktur osv. skapa förutsättningar för en ökad motståndskraft mot infektioner. Sen kan man dessutom om möjligt från början välja motståndskraftiga sorter och undvika de allra mest fuktiga och instängda växtplatserna.

Nästa steg är åtgärder direkt riktade mot svampsjukdomen.

Fungicider “kemiska bekämpningsmedel”

I skrivande stund finns det, vad jag vet, ett preparat godkänt för hemmabruk av privatpersoner. Preparatet är bitertanol (handelsnamn  Baymat) och är kurativt, alltså dödar svampen i redan infekterade växtdelar. Första behandling måste ske absolut senast när de allra första angreppen blir synliga och sedan upprepas med 1-3 veckors mellanrum, det kortare intervallet vid regnig och fuktig väderlek och det längre intervallet vid torr väderlek. Detta är återigen inga mirakelmedel utan det krävs flera behandlingar under en sommar för att det ska vara meningsfullt. Rätt använda har dessa preparat god effekt mot de flesta svampsjukdomarna, dock ej barkfläcksjuka. Ur kostnadssynpunkt en mycket dyr behandling.

Sprutsvavel

Handelsnamn Kumulus. Svavel är inte kurativt utan verkar enbart förebyggande, alltså gör det mer eller mindre svårt för svampen att infektera växtdelarna. Eftersom det hela tiden växer ut nya blad som därmed är oskyddade och kraftiga regn sköljer bort svavlet på gamla blad krävs upprepade behandlingar hela sommaren. I t.ex ekologisk fruktodling gör man ofta ett 20-tal behandlingar under en växtsäsong. Har ganska god förebyggande effekt mot många svampsjukdomar, framförallt mjöldagg. Förmodligen ingen eller mycket liten effekt mot barkfläcksjuka. Kan ge bladskador eller missprydande beläggning.Mycket låg giftighet (ingen karenstid, godkänt i ekologisk odling) och prisvärt men arbets och tidskrävande.

Svavelkalkvätska

Till skillnad från enbart svavel har svavelkalkvätska även en viss kurativ effekt.Användes på grund av den ganska stora risken för bladskador i första hand under rosens viloperiod dvs från begynnande bladfall till strax före knoppsprickning. Dock har jag själv sett en ekologisk fruktodling i Italien där man kört ut svavelkalkvätska i mycket låg koncentration via toppsprinklersystemet ca 15 min. åt gången 3 ggr under sommaren och där fanns inga synliga bladskador.
I Sverige är svavelkalkvätska klassat i giftklass 1 L och därmed krävs behörighet för att kunna köpa det. Tidigare gällde registreringen enbart som kartgallringsmedel i plommon, numera gäller registreringen även för svampbekämpning i frukt- och bärodling. All annan användning otillåten. Man kan själv koka svavelkalkvätska, jag vet inte om det är tillåtet men hursomhelst finns det ett recept i Lars-Åke Gustavssons bok “Rosor för nordiska trädgårdar del 2”.

Koppar (kopparoxiklorid, kopparhydroxid, kopparsulfat)

Kan enbart användas under rosens viloperiod eftersom det garanterat skadar bladen svårt. Här är jag ute på mycket tunn is men koppar kan ha en viss förebyggande effekt mot barkfläcksjuka när man efter bladfall täcker sårytorna med det. Numera har registreringen för koppar som svampbekämpningsmedel upphört eftersom fruktodlarna köpte gödningskoppar i stället för sprutkoppar för att slippa höga sprutmedelsavgifter. Så om man idag sprutar koppar på rosorna gör man det formellt i gödningssyfte. En annan aspekt på koppar är att det som inte fastnar på grenarna landar på marken och ev. blad som ligger där. Maskarna drar ner dessa blad i jorden och vid för hög kopparkoncentration dör eller skadas maskarna

Växtvårdsmedel “huskurer”

Det finns åtskilliga hemmagjorda behandlingar som tradtionellt använts med varierande framgång, t.ex Atamon, bakpulver, skummjölk, kristallsoda, vitlöksextrakt, såpa, åkerfräkenavkok mm. mm. Verkningssättet kan t.ex vara att det bildas en hinna på bladytan (skummjölk) eller att man laborerar med Ph-värdet på bladytan, antingen höjer (bakpulver) eller sänker (citrusämnen) för att försvåra för svampen att gro. Generellt sett är ev. effekt kortvarig och därför krävs upprepade behandlingar hela sommaren.
Danska rosensällskapet har gjort ett 5-årigt försök med 7 olika sorter av de här gamla huskurerna + 1 helt obehandlad rabatt som referens. Resultatet blev att ett år kunde man påvisa effekt av bakpulver, ett annat av skummjölk och ett år hade det helt obehandlade klarat sig bäst! En slutsats av detta försök är att effekten av dessa huskurer är mycket tveksam men det är fritt fram för var och en att själv pröva. En del recept och anvisningar finns i L-Å G:s bok “Rosor för nordiska trädgårdar del 2”.

Växtvårdsmedel “köpe”

Ute i handeln hittar man en del preparat i färgglada förpackningar och med handelsnamn som ofta börjar med Bio- eller Eko. Flertalet av dessa preparat är inte provade i jämförande tester vilket innebär att den ev. effekten är dåligt dokumenterad. Liksom för huskurerna gäller att verkningstiden är mycket kort och därför krävs som regel upprepade behandlingar varje vecka.

Rovsvampar olika arter av Trichoderma

En nyare metod som bygger på att man använder naturligt förekommande rovsvampar som “äter upp” skadesvamparna. Den i Sverige tillgängliga produkten heter Binab TF WP och marknadsföres och säljes av Lindesro..
Rapporterna från dem som provat Trichoderma spretar åt alla håll med allt från fantastiska resultat till ingen effekt alls. Jag har själv provat Binab TF WP sommaren 2005 i vårt eget rosarium med 5 behandlingar, dock utan en obehandlad del som referens. Samantaget kan konstateras att svampangreppen 2005 varit betydligt mindre än en genomsnittssommar men å andra sidan har det förekommit somrar med lika lite svampangrepp utan några behandlingar. I vilket fall som helst kommer vi att fortsätta försöken med Trichoderma, ev. i kombination med Resistim, ett växtstärkande medel baserat på sockerbetor.
En grundläggande förutsättning för att Trichoderma ska fungera är givetvis att man helt upphör med andra svampbekämpningsmedel eftersom dessa skadar eller dödar rovsvampen.
Dessutom behövs mer försök avseende dosering, tidpunkt, utrustning mm.

Mekanisk bekämpning

Att rent handgripligen avlägsna infekterade växtdelar. Beträffande barkfläcksjuka kanske den mest framkomliga vägen. Genom att konsekvent och regelbundet klippa bort angripna grenar minskar man i alla fall infektionstrycket. Kan ibland även vara tillämpligt på mjöldagg.
Att ta bort angripna blad, antingen direkt från plantan eller nedfallna på marken är kanske tveksamt om det är värt besväret. Man kan inte räkna med att hitta och ta bort allt som är infekterat och det som blir kvar är i regel tillräckligt för att fortsätta spridningen.

 
 
 
 

Tillbaka