 |
Westerland Denna moderna buskros har en orange färg som enligt vår erfarenhet delar svenska folket i två läger, de som tycker att den är vulgär och ett praktexempel på smaklöshet, och de som tycker att det här är en ros som man bara måste ha. Oavsett vilket har sorten rent odlingsmässigt en hel del fördelar med tanke på friskhet, härdighet,doft m.m. Rosförädlaren Kordes som har gjort den här rosen döpte den efter Tysklands västligaste stad Westerland, beläget på ön Sylt och jag gissar att den orange färgen ska påminna om solnedgångarna över havet där. |
 |
Valdemar
För ca. 20 år sedan gjorde Bengt Lövkvist från Eslöv tillsammans med hustru och några vänner en resa i Danmark och bl.a besökte man en Fru Back i Næstved. I hennes parkliknande trädgård fanns många vackra och rara växter men det som väckte störst beundran var en ros som klättrade i ett träd. Man frågade Fru Back vad det var för en sort och hon svarade att det bara fanns det här exemplaret och det var en fröplanta som hennes svåger Valdemar hade hittat. Bengt fick lov att ta en stickling med sig hem som lyckligtvis klarade sig och alla de Valdemarrosor som finns i Sverige kommer från just denna. |
 |
Blush Damask Här på Österlen även kallad för "Tant Almas ros". Alma Mattsson bodde i Rörum och vid det som var hennes hus finns ett stort buskage av denna ros. En av sortegenskaperna är att den har ganska lätt för att bilda rotskott och Alma påstås ha varit ganska generös med att ge bort dessa till vänner och bekanta och man kan väl anta att många av de buskar som finns på Österlen har sitt ursprung från just Tant Alma i Rörum. Sorten är mycket gammal och har varit i kultur sedan åtminstone 1759 |
 |
Raubritter
Trots mottagligheten för mjöldagg en sort jag inte kan låta bli att ta med. Hos oss en av de sorter som börjar blomma allra sist, inte förrän i mitten av juli, och fram tills dess är det nästan ingen som vill köpa några plantor. Men, när så äntligen blomningen börjar och busken blir översållad med ljuvliga rosa bollar brukar plantorna ta slut i ett nafs. Vi försöker berätta för våra besökare och kunder om att Raubritter på många platser (inte hos oss) tyvärr ofta drabbas av kraftiga mjöldaggsangrepp men detta är information som verkar ha svårt att nå fram i det lyckorus som uppstår hos potentiella köpare vid åsynen av denna buske i full blom. |
 |
Alchymist
Att beskriva färgen på en rossort är ibland lite vanskligt eftersom många faktorer som t.ex väderlek, utvecklingsstadium, växtplats m.m kan påverka i alla fall nyansen ganska mycket. Sorten Alchymist vill jag placera i gruppen "extra svår att beskriva färgen på" eftersom den kan variera mellan gul, orange , aprikos, rosa och möjligen ännu fler färger, men just i den här stora färgvariationen ligger kanske också sortens främsta attraktionskraft. Därmed inte sagt att rosen för övrigt skulle vara ointressant eller dålig, den har bra doft och är förhållandevis både frisk och härdig. |
 |
Goldbusch
Rosa rubiginosa (eglanteria), äppelrosorna har fått sitt namn av att bladen, speciellt efter ett regn avger en stark äppeldoft vid beröring. Sorten Goldbusch som tillhör äppelrosgruppen har till skillnad från en del andra förädlade sorter behållit mycket av den ursprungliga äppeldoften vilket jag tycker är ett stort plus. På minussidan får man väl lägga att vissa år på en del platser kan svartfläcksjukeangreppen bli kraftiga. |
 |
Little White Pet
En remonterande dvärgform av den gamla klätterrosen Felicite et Perpetue. Botaniskt sett är alltså Little White Pet en medelhavsros (sempervirens) och även om denna sort tillhör de härdigare i gruppen så är det här ändå i första hand något för södra Sverige. Hos oss fryser den ner ända till markytan de flesta vintrarna men tack vare att de är planterade med förädlingsstället drygt 10 cm under markytan och sorten har korta internoder blir det varje sommar en fin tät buske. Little White Pet är dessutom en av de få sorterna av typen låga rabattrosor som klarar skuggiga lägen. |
 |
Hippolyte
Bland de gammaldags rosorna i allmänhet och gallicorna i synnerhet finns en del sorter med blommor som går i en lila nyans. Hippolyte som tillhör just gallicagruppen tycker vi är en av de allra bästa, inte minst ur blomvillighetssynpunkt. En del blommor kan ibland om man tittar riktigt länge och med lite god vilja nästan få en blå nyans. |
 |
Sekel
Från det stora landet i väster (Norge) kommer den här moderna buskrosen. Arne Lundstad som har förädlat fram sorten var under många år verksam vid Norges Lantbruksuniversitet där han bedrev forskning och gjorde många olika försök med rosor. Han var dessutom en mycket produktiv författare med över 200 olika skrifter och några böcker. Ett dilemma när man ska fotografera en ros är om man ska välja ut den allra vackraste blomman eller någon sorts genomsnittsblomma. I ärlighetens namn så är inte den här bilden på Sekel den mest typiska för sorten. |
 |
Russelliana Kärt barn har många namn och i Lars-Åke Gustavssons bok "Rosor för nordiska trädgårdar" finns angivet inte mindre än fem synonymer. Där framgår också, liksom för många andra gamla sorter, att ursprunget är okänt liksom att föräldrarna är okända. Hur som helst så är det här en pålitlig, lättodlad och robust klätterros som visserligen inte remonterar men ändå har en ganska lång blomningstid. |