I Mellanösterns länder och angränsande Indien och Persien har människan använt sig av rosenolja och rosenvatten i mer än fyratusen år. Vid utgrävning av kungagravar i staden Ur har man funnit lertavlor från 2250 f. Kr som nämner rosen i samband med rosenvatten och Attar, rosenolja. Till en början framställdes den flytande väldoften helt enkelt genom att kronblad från starkdoftande rosor krossades och fick ligga och dra i vätskorna. Särskilda destilleringsapparater för att utvinna den eftertraktade essensen kom först i bruk på 100-talet e. Kristus. De bästa rosorna för framställningen av Attar finns i Damaskenagruppen. I Bulgarien och Turkiet odlas än idag stora fält av damaskenerrosen Trigintipetala, "trettio kronblad", viktigaste sorten i produktionen av rosenolja.
Grekiska skaldinnan Sappho (ca 600 f. Kr) beskrev rosen som "blommornas drottning". I antikens Grekland odlades rosor i storslagna rosengårdar över hela öriket. Ibland kallades rosengårdarna för "Adonis-planteringar". Den vackre Adonis förekommer i de grekiska myterna som kärleksgudinnan Afrodites särskilde favorit. När den svartsjuke krigsguden Mars röjt Adonis ur vägen, lät Afrodite röda rosor växa upp på platsen där yngligen mötte döden. Vackraste rosmyten har kärleksgudinnan i huvudrollen. Poeten Anakreon (580-490 f. Kr) berättar om den gudomligas födelse som äger rum vid en strand på Cypern. Skummet som faller från Afrodites kropp när hon stiger upp ur havet förvandlas till vita rosor när det träffar marken. Anakreon anses också ha skrivit den första diktsviten som tillägnas rosen.
Jag sjunger om våren, blomsterbekransadJag sjunger rosens lov
Vän, hjälp mig i min sång.
Rosen är gudarnas parfym, människans fröjd,
Den smyckar gracerna när kärleken slår ut i blom,
Den är Afrodites älsklingsblomma,
Den är nymfernas skötebarn,
Den är musernas glädje
Trots dess många taggar
Plockar vi den med välbehag
Uttolkat och i sammandrag av Margareta von Friesen.
Athenarna tyckte om att dekorera sina bostäder med rosor, gravarna smyckades med den ädla blomman, och på huvudet bar man kransar och kronor av rosor. Världens äldsta rosmålning finns på en av väggarna i Knossos-palatset på Kreta. Den avbildade rosen har enkla blommor i svagt rosa och påminner mycket om Mumierosen, Rosa richardii, (= R. sancta), som även påträffats i tvåtusen år gamla gravar i Egypten. I den grekiska övärlden är det dock Rhodos som träder fram som "rosornas ö" under antiken. Rhodos har fått sitt namn efter det förgrekiska ordet för ros, rhodon. På 400-talet före Kristus var öns rosodlingar så omfattande att de styrande präglade mynt som avbildade solguden Apollo på ena sidan och rosor, både fullt utslagna och i knopp, på andra sidan. Myntet används idag som öns emblem. Och besökare med intresse för rosor upptäcker snart att öns alla byar pryds av samma väldoftande rosbuske med blommor i rosa toner. Mycket talar för att det är en rossort som överlevt sedan antiken.
Till Egypten kom de grekiska kulturrosorna med Alexander den stores erövring av landet. Rosor odlades längs Nilens bördiga stränder och i oasen Fayoums vidsträckta trädgårdar. Under den grekisk-romerska tiden, 332 f. Kr - 640 e.Kr, nådde roskulturen sin höjdpunkt i landet och en del av den väldiga blomproduktionen skeppades över Medelhavet till det rostokiga romarriket. Drottning Kleopatra greps också av den romerska rosfrossan. Hon lät stoppa rosblad i sina kuddar och madrasser och bjöd in till överdådiga banketter där gästerna vadade upp till anklarna i doftande rosblad. Rosen betraktades av egyptierna både som en glädjens och sorgens blomma. Rosor prydde bostäderna, bands till girlanger för att hälsa gästerna välkomna, och bars fram till gudarnas ära i templen. Unga flickor bar rosenbladskransar i håret till fest. Vid begravningar lades rosengirlanger och kransar i gravarna. Även nyponen träddes på tråd och blev till livsbringande halsband som fick följa med den döda i graven. På agrikulturmuseet i Kairo finns dylika gravfynd från grekisk-romerska tiden bevarade. De torkade rosorna och nyponen har identifierats tillhöra den tidigare nämnda Mumierosen, R. richardii, här i Sverige mest känd under namnet Rosa Sancta. Den mer än tretusen år gamla rosen kan fortfarande påträffas på gravar i Egypten och Etiopien, och finns numera även att köpa på rosplantskolor i vårt land.
Rosens rykte som det dekadenta Roms älsklingsblomma gjorde att kristendomen till en början höll den på avstånd. Under flera århundraden förde rosen en tillvaro i skymundan. Långt in på 500-talet e. Kr odlades rosor framför allt i syfte att tjäna som medicinalväxt. Men kärlekens, skönhetens och livsglädjens starka symbol gick inte att stänga ute i längden från den nya kristna världen. I kristendomens tappning kom kärleksgudinnans blomma att bli en symbol för den heliga jungfruns oskuld, kyskhet och ödmjuka sinne. Jungfru Maria omtalas också ofta som "Rosen utan törnen". Rosen fick sin givna plats i klosterträdgården och träpärlorna i det katolska radbandet - rosenkransen - utformades som rosor. Sedan medeltiden har jungfru Maria på ett mirakulöst vis uppenbarat sig på olika platser runt jordklotet. Från Mexico till Portugal vittnar människor om hur jungfrun trätt fram, bekransad eller omgiven av rosor. Som en yngre syster till Afrodite.
Dörren till en vietnamesisk pagoda är dekorerad med den enkal rosen Tâm Xuân - Vårens budbärare.
Foto: Mia Gröndahl
Venus födelse,
Botticelli omkring 1487
Den unga egyptiskan bär en rosenkrans på sitt huvud, som är bunden av kronblad från Rosa sancta, också kallad "Mumieros". Flickhuvudet är daterat till 40 f. Kr, och kom i dagen vid utgrävningar i oasen Fayoum. Foto: Mia Gröndahl