Rosor på Österlen | En historisk bakgrund

I Skillinge och Brantevik tycks man ha varit särskilt förtjusta i en rosa gallicaros; långa häckar men också enstaka buskar av den drygt meterhöga rosen skänker fägring åt byarna under en månad med start i mitten av juni.

Den tredje och vanligast förekommande rosen längs kustbältet är bourbonrosen Great Western. Helt klart har den under mycket lång tid, kanske bortåt 150 år, spridits från täppa till täppa genom rotskott. Vid Gislövs Hammar kan man uppleva den i förvildat skick, vid infarten till byn har den starkväxande rosen bildat ett kraftigt buskage. Den härdiga rosen har även gjort avstickare till trädgårdar några kilometer från kusten. Men ingenstans kallas denna blommornas kustriddare vid sitt rätta namn, Great Western. I Brantevik har man döpt den till Branteviksrosen, i Ö Nöbbelöv kallas den Biskopsrosen, och i Mälarhusen, där den prydde Bengtas länga, fick den naturligtvis heta "Bengtas ros".

hela artikeln

sidan 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10