Alba är en rosgrupp med många familjemedlemmar på Österlen. Dess väldoftande vita, ibland rosafärgade blommor pryder gamla buskar i de flesta byar och fiskelägen. Albarosorna gladde människan redan på tusentalet före Kristus. Mest vanlig är Alba Maxima, också kallad Jungfruros och Bondros. Kärt barn har många namn, heter det ju, och i fiskelägena är Alba Maxima även känd som "Dassarosen". Ofta planterades två buskar, en vid husets ingång, oftast till höger om trappan, och en andra buske vid utedasset. I båda fallen för att hälsa besökaren med
sin väldoft. Rosa Alba kan växa i den mest eländiga jord, uthärda havets kalla vindar, och ändå bli mycket gammal.

Ros 194 är upphittade i en liten trädgård i Sandby som en gång hörde till en trädgårdsmästare.

Andra albarosor som tidigt hittade hem till Österlens trädgårdar hör ’Madame Plantier’, ’Minette’, ’Maidens Blush’, och ’Suaveolens’.

Fyndplats: Sandby

Fynddatum: juli 2007

Blomman: Nyutslagna blommor är mer champagnefärgade än vita, särskilt tydliga är de krämfärgade till rosa kronbladen vid blommans mitt. De inre kronbladen är små och ”knycklar ihop sig” kring ögat.

Blad och taggar: Blågrönt och strävt bladverk. Kan drabbas av rost. Få men vassa och kloböjda taggar.

Doft: Stark och härlig, med spår av mysk och citrus.

Blomning: Från första hälften av juni och ca tre veckor framåt.