År 1838 lyckades ångbåten Great Western korsa Atlanten på den nya rekordtiden 15 dagar. Två år senare uppkallades en ny fransk buskros efter den snabba ångbåten. Great Western tillhör Bourbon-gruppen, som upptäcktes i början av 1800-talet. Rosen växer lite varstans i kustbältet från Simrishamn till Mälarhusen, och på varje ort har den getts olika namn, som Biskopsrosen, Branteviksrosen och Bengtas ros, som detta exemplaret från Mälarhusen döpts till. Sven-Erik Sandemark räddade ’Bengtas ros’. ”Första gången jag upptäckte rosen såg jag en blomma lysa inne i skuggan mellan en gammal alm och huset. Jag har alltid haft öga för växter, det syntes att det var en vacker och egendomlig ros. När huset några år senare skulle ut till försäljning var jag rädd för att busken skulle förstöras vid en kommande renovering och tog flera rotskott, det är en ros som sprider sig lätt”, berättar Sven-Erik som distribuerade ut rotskotten till ett antal kvinnor i sin omgivning, som fick förtroendet att bli ”fostermammor” till rosen som troligtvis planterats av Bengta Olin (född Lind) kort efter sekelskiftet 1900. På så sätt vill Sven-Erik hedra Bengta, vilken han beskriver som en ”liten torr kärring, klädd i kjol, förkläde, kofta och gymnastikskor”.

Den vackra och väldoftande rosen är en riktig tuffing. I mer än 150 år har den överlevt Österlens ibland hårda vintrar och envist bitit sig kvar i landskapets trädgårdar medan släkte följt på släkte. Rosen har säkert spridits med hjälp av de många rotskotten som brukar uppstå kring varje buske. Det var en välkommen gåva förr i tiden när ädla rosor bara var förunnat de rika.

Fyndplats: Mälarhusen

Fynddatum: 11 juni2003

Blomman: Fylld med färgschatteringar i livliga rödrosa toner, kronbladens undersida är i en blekare nyans. När blomman falnar antar kronbladen en röd-lila ton.

Blad och taggar: Mellan till ljusgrönt bladverk med ovalt rundade småblad. Rikligt med kloböjda taggar.

Doft: Väldoftande.

Blomning: Rikligt, från första hälften av juni och ca fyra veckor framåt.