Årets Österlenros

Sedan början av 1940-talet har familjen Fransson i tre generationer vårdat en vacker, väldoftande och rikblommande busk/klätterros framför sitt hus i Ingelstorp. Där kan alla förbipasserande njuta av den närmare tre meter höga och lika breda rosen från att de första vita blommorna slår ut vid midsommar till höstens sista flor.

Rosen dokumenterades av Mia Gröndahl 29.6 2003. Rosens ägare, Lennart och Hjördis Fransson, berättade den gången att rosen troligtvis hade planterats av Lennarts föräldrar. Idag är det Lennart och Hjördis son Rickard Fransson som bor i huset och vårdar den gamla rosen.

Det finns olika teorier om rosens identitet, en säger att det kan röra sig om 'Schneewittchen', en polyantharos från början av 1900-talet. Vad som talar emot teorin är den höga höjden på rosen i Ingelstorp, 'Schneewittchen' är en lågväxande ros. Ett annat förslag menar att det rör sig om 'Trier'. en högväxande buskros som stämmer med höjden på rosen i Ingelstorp. Båda rosorna är framtagna av rosförädlaren Peter Lambert från Trier.

På Rosentorget har rosen från Ingelstorp fått nummer 61.

Bilden: Rickard Fransson vid rosen som hans farmor planterade på 1940-talet.

Rosa alba ’ Suaveolens’ växer i Killahusets trädgård i Sandby-Mälarhusen. Den vackra och väldoftande rosen planterades troligtvis när huset byggdes i mitten av 1800-talet. Albarosorna tillhör världens äldsta rosor och finns dokumenterade sedan 1100-talet. En vanlig albaros på Österlen är Alba 'Maxima', även känd lokalt som "Dassarosen".

Rosa alba 'Suaveolens' är inte lika vanlig och har endast upphittats i Killahusets gamla täppa på Österlen. 'Suaveolens' har en öppnare och mer lösligt sammansatt blomma vilket gör den mer lättåtkomlig för bin och humlor. Martin Luther blev förtjust i den vackra blomman och använde den som symbol i sitt personliga sigill.

Årets Österlenros har nummer 120 på Rosentorget. Rosen har ett eget kapitel i boken En annan sorts trädgård. Killahuset på Österlen.

Den härligt röda rosen kan vara ’Paul’s Scarlet Climber’ från 1916 eller ’Blaze’ som kom ut på marknaden ett par decennier senare. ’Blaze’ är en korsning mellan ’Paul’s Scarlet Climber’ och buskrosen ’Gruss an Teplitz’. På sin ursprungliga växtplats på Timåkra gård är rosen planterad längs ett stängsel mot gatan. I full blom är rosen en verklig prydnad och fångar den förbipasserandes uppmärksamhet.

En spännande ros från en trädgård med gamla anor i Simrishamn. Rosens utseende, den utsökta högbyggda blomman och det eleganta bladverket, för tankarna till kinarosornas släkte. Växtsättet är utbrett, plantan vill gärna krypa längs marken.

Först ut att hörsamma vår efterlysning ”Har du en gammal ros i din trädgård?”, var Tina Johansson-Günther i Ingelstorp. Jag anlände till Tina och hennes väldoftande ros 1 juni 2003 och fick veta hemligheten varför hon slagit ner sina bopålar på ängarna med vidunderlig utsikt mot Kåsebergas gröna backar.

”Det var utsikten jag föll för, men också rosbusken som stod i full blom och fyllde upp hela mellanrummet mellan bostadshuset och det lilla stallet. Blommorna doftade så förföriskt! Jag bestämde mig för att slå till med en gång: Det här huset ska jag ha!”

Idag, snart 35 år senare, har halva busken hamnat i det inglasade uterummet, därför kunde vi njuta av utslagna blommor redan i början av juni, busken som fortfarande tvingas följa naturens rytm blommar däremot en månad senare. Den härligt doftande rosen tillhör gruppen Rosa x francofurtana, sannolikt rör det sig om sorten ’Agatha’. Rosens ursprung är oklart, den nämns i böcker från slutet av 1500-talet som ”Rosa Sine Spinis”, rosen utan taggar. Några forskare menar att rosen har uppstått genom en korsning mellan R. gallica och R. majalis, medan andra vill byta ut R. majalis mot den helt taggfria R. pendulina. ’Agatha’ är en frisk och tålig buskros som även kan användas som en mindre klätterros. Odlas den på egna rötter, slår den rotskott.

Ros 96 påminner om floribundarosorna ’Else Poulsen’ och ’Kronprinsessan Ingrid’. Men Ros 96 kan också vara en tidigare ros från polyantha-gruppen. Irja Nilsson kan nämligen berätta att ”faster Hulda hade den på sin dopklänning strax efter sekelskiftet, då bodde Huldas föräldrar sjömannen Jeppa Persson och hustrun Kerstin i huset på Kaptensgatan. Rosen bör studeras ytterligare, så att vi kan fastställa sorten.

Torpet Listarum 1, var Karin och Henrik Larsens sommarhus sedan 1980. Huset har fortfarande jordstampat golv. En Friggebod fick inhysa dusch och toalett. Den fasta bostaden är i Danmark.

Fastigheten har nya ägare sedan 2019. De köpte huset av någon som hette Lilly och Hans Hansson. Lilly berättade om andra växter i trädgården men aldrig om rosen. Rosen kom fram när de fällt ett träd. Troligen hade de kört över rosen med gräsklipparen innan och inte upptäckt den.

Fastighetsbeteckningen Listarum 1 har ändrats från Eneryd, Familjen Rosencrantz på Gyllebo slott ska ha byggt torpet ca 1850. Betty (Olsson?) var den ägare som hade torpet före Lilly och Hans Hansson. Hon föddes 1889 hos farföräldrarna i Ö Vemmerlöv. Morföräldrarna Bolla Eriksdotter och dragonen Måns Holmqvist flyttade till Eneryd (Listarum 1) 1892.

Bettys föräldrar Anna Holmqvist och Ola Nilsson arrenderade Tunby 10. Betty jobbade som piga men flyttade hem till fadern på Tunby 10 1912 och födde 1913 en son, fader okänd. 1947 flyttade Betty till huset Listarum 1, då var hon 58 år.

Före Betty och Bettys morföräldrar ska Ånkan ha bott i huset med 6 barn. Henrik Larsen berättade att Ånkan varje vinter hade diverse män inneboende. Ett antal barn föddes även efter att hon blivit änka. Barnen gick till Smedstorp och tiggde. Detta kan ha varit mellan 1850 och 1892.
Vi (Henrik Larsen och jag) döpte alltså rosens till Ånkans ros, eftersom vår nyfikenhet om denna änka väcktes. Vi tyckte att var lite konstigt att rosen hade kommit till denna obygd. Det är oerhört kargt och stenigt i området.

Detta blev mest en redogörelse av ägarna till fastigheten. Fortfarande vet vi inte om rosen kom från Gyllebo slott, Gärsnäs eller Tunbyholms slott. Ingenting finns kvar på något av ställena. Åven Petersborg gård, som ligger i närheten av Tunbyholm har kollats, där det inte finns någon ros kvar.

Familjen Rosencrantz har ägt Örups säteri, Glimmingehus, Gylleboslott och Gärsnäs slott (under en period). En gren av Rosencrantz införskaffade också Fröllinge i Halland.
Så långt klarar jag att efterforska kring Ånkan i Listarum

Den här rosen hamnade på Rosentorget på ett lite speciellt vis. Den regninga höstdagen 2008 när de flesta andra rosorna planterades kom Karin Hansson, innehavare av en trädgård på Norra Kolniområdet i Simrishamn, med rotskott av en ros. Rotskotten hade hon tagit hemma i koloniträdgården, men de hade i sin tur sitt ursprung i en gammal trädgård i Simris. Rotskotten bereddes plats och planterades på Rosentorget där de har tagit sig och utvecklats bra. Den har även levt upp till Karins utsaga om benägenheten att bilda många nya rotskott.

”Den arma kvinnans
böner och tårar
rörde dem alls intet”

Så står det att läsa på Hanna Johansdotters grav i Brösarp. Den unga Hanna blev brutalt mördad 28 mars 1889 av sin man Per Nilsson och hans mor, den dominerande och svartsjuka Anna Månsdotter. Vem av de båda som utförde själva dådet har aldrig blivit klarlagt, men indicierna pekar på att Anna Månsdotter förtjänar att bära epitet "Yngsjömörderskan".

Stackars Hanna blev bara tjugotvå år. Men i trädgården på föräldrahemmet i Brösarps norra backar står en ros som såg Hanna växa upp och som skänker oss sin blomprakt och väldoft än idag, mer än 100 år senare. Rosen har döpts till "Hannas ros". Gårdens nuvarande ägare vårdar rosen ömt och ser till att ursprungsplantan nedanför matsalsfönstret sprids med rotskott till fler ställen i trädgården.

En underbar ros som upptäcktes i vägrenen till ”Himlabacken” i Grevlunda. Vid närmare inspektion visade det sig att rosen med sina tätt fyllda och doftande blommor i rosa fanns i flera bestånd längs vägen. På backens höjd, dold bakom en häck, skymtade en trädgård med ett tillhörande hus. Kom rosen ursprungligen från trädgården? Hur kunde det i så fall komma sig att den hade hamnat så långt utanför sin trädgård? Mysteriet växte när jag upptäckte samma ädla ros längre ner i backen, fast nu på andra sidan vägen!

Gudrun Berglund, som bodde i huset på höjden, kunde ge en förklaring. Vägen genom backen anlades på 1930-talet, som ett nödhjälpsarbete. När vägen skulle anläggas tvingades husets ägare Else Olsdotter Rasmusson släppa till en del av sin trädgård till vägbygget. Så kom det sig att rosbuskaget delades och hamnade på båda sidor om den nya vägen. Else Olsdotter var fäst vid sin trädgård. Hon levde nästan ett helt sekel i gården på backen, från 1857 till sin död 1946. Rosen kan ha planterats så tidigt som på 1860-talet.

2016 utsågs den till "Årets Österlenros" och som nuvarande ägare och "vårdnadshavare" till rosen fick Hans Eriksson en minnesskylt från Skillinge Emalj.

Vacker och tålig gallicaros som planterades i början av 1900-talet som häck framför ett skepparhus i Brantevik. Det händer ofta att folk stannar och beundrar den blommande roshäcken. ”Det var min farfar som planterade rosen”, berättade Henning Henriksson för ÖKR:s rosinventerare. Henning, som föddes 1920, mindes rosen sedan han var barn. För familjen Henriksson är det en ros som knyter ihop dem med gamla tider. Rosen, vars verkliga identitet vi ännu inte helt säkert kunnat fastställa, har fått namnet ”Skeppar Henrikssons Doftros”

Rosenhäcken får minimal omvårdnad, den har aldrig gödslats eller sprutats. Häcken klipps bara, den tillåts inte nå högre än till fönsterblecket. Sprider sig med rostskott.

2015 utsågs den till "Årets Österlenros" och som nuvarande ägare och "vårdnadshavare" till rosen fick Karin Heimdahl en minnesskylt från Skillinge Emalj.

Den som kör i sakta mak genom Rörums by kan inte undgå att lägga märke till det otroligt stora och vackra rosbuskaget som frodas hos Margaretha Ekberg. Hon kallar den starkt väldoftande rosen för "Tant Almas ros", för att hedra husets tidigare ägare Alma Mattsson. Rosen har identifierats som sorten ’Blush Damask’, tillhörande damaskena-gruppen.

Alma kom ursprungligen från Östra Karup i Hallands län. Hennes föräldrahem, ett litet torp, hade brunnit ner till grunden. Vid ett besök på platsen i början av 1950-talet upptäckte Almas dotter Blenda en ros som hade överlevt branden, och tog med sig ett skott till Rörum.

Idag har rosen spritt sig till flera ställen på Österlen. Oftast är de frodiga buskagen ett minne av Almas generositet; hon delade gärna med sig av sin gamla barndomsros. Vid ett litet torp i Skräddaröd, ett par kilometer från Rörum, har rosen förvildat sig över en hel slänt. Kring midsommar binder sommargästerna vackra doftkransar av rosen. I torpet bodde en gång i tiden Selma Dahn, ensamstående med tre barn. Kände Selma och Alma varandra? Ja, det visar sig att varje vecka gick Selma till Alma i Rörum för att leverera ägg. En dag gick Selma inte tillbaka med tom korg till torpet. Där låg ett rotskott med sällsynt livskraft.

En underbar vit enkel ros som blommor tidigt på sommaren. Rosen har uppstått genom en självsådd fröplanta som rotat sig vid en väg i Borrbys utkant. ”Rosen fanns där inte för några år sedan”, berättade en dam som bodde i närheten. Busken slår rotskott.

2013 valdes denna ros till "Årets Österlenros". Tidigare hade rosen bara ett inventeringsnummer men med hjälp av Österlenmagasinets läsare begåvades den med ett namn. Först fick man ge förslag på namn och sedan genomfördes en omröstning. Vinnande förslag blev "Sisselarosen"

Minnestallrik från Skillinge Emalj delades ut till Carl-Johan Persson, Borrby, "vårdnadshavare" till Årets Österlenros

Multiflorahybriden ’Tausendschön’ är en av de tidigaste och mest planterade klätterrosorna på Österlen. Rosen, som kom ut 1906, har återfunnits i flera äldre trädgårdar i trakten kring Borrby, Löderup och Glemmingebro. En trädgårdsmästare Ljungkvist i Borrby (Arvid Lindgrens företrädare) lär ha haft ’Tausendschön’ i sitt sortiment.

Den älskliga rosens ursprungliga växtplats är i en rar liten trädgård i Löderup. Där klättrar rosen längs fönstret upp mot taket på en vacker gammal trälänga En färgstark ägare till huset var Ola Andersson, som tillbringade flera år i USA med sin syster Ester, och efter att ha återvänt till hemlandet blev känd som ”Amerika-Ola”.

Ola och Ester köpte huset på 1920-talet som ett undantag till sina föräldrar, Ola stod även som ägare till Backåkra, där han hade 100-tals får i hägn. En granne till Backåkra minns Ola så här: ”Det var en mycket sällskaplig människa, han gick klädd i amerikanska kläder, en slags damasker som knäpptes om smalbenen och cowboyhatt”.

Syskonen, som delade hushåll ihop, lär båda ha varit trädgårdsintresserade. Många andra fina gamla rosor har registrerats i den lilla täppan, hit hör Rosa alba ’Maxima’, ’Blush Damask, och ett par okända ros som har fått numren75 och 85, även de planterade på Rosentorget.

Ett verkligt fynd! Rosen heter ’Orleans Rose’ och kom ut på marknaden redan 1909. När den planterades på fyndplatsen i Löderup på vardera sidan om ingången till en målarverkstad är okänt, men de kraftiga buskarna som står där idag är helt klart av ett äldre datum. En vacker, dekorativ och härdig buskros som förtjänar att finnas kvar i odling. Vid upptäckten i oktober stod rosen fortfarande i blom.

I Gunny Olssons rara trädgård i Brantevik tronar den franska skönheten Madame Caroline Testout. Namnet för tankarna till en värld av frasande siden, champagne och glittrande kristallkronor. Den utsökta rosen är en tehybrid som introducerades 1890. Passande nog är den doftande och välformade rosen uppkallad efter en klädskapare som just då var på modet i Paris.

Madame Caroline Testout skulle komma att bli en av världens mest populära rosor, i mer än 50 år höll hon tätpositionen som en av de mest planterade. Trots sitt förfinade yttre är Madame lika uthållig som elegant. I trädgården i Brantevik sattes hon 1914 till minne av en morbror till Gunny som dog ung i hjärnhinneinflammation. Gunnys syster tror att det var en släkting från Limhamn som skaffade rosen. Idag är rosbusken nästan manshög.

Hejdegårds Cerisa: Okänd rabattros tillhörande polyanthagruppen. Blommar hela sommaren i cerise-rosa klasar om 20-25 blommor. Vackert mörkgrönt bladverk med gracila, spetsiga blad. Troligtvis planterad kring 1914-1920.

Vårdad av familjen Månsson på Hejdegård i Hagestad i tre generationer. Nu finns Hejdegårds Cerisa även planterad i Österlens rosbank på Rosentorget i Simrishamn. Bilderna tagna på Rosentorget.

Årets Österlenros ska vara vacker, tålig, odlingsvärd och ha växt på en och samma växtplats i minst 50 år.

Årets utvalda ros heter "Ola Fiskare".
Rosen, som inventerades som nummer 26 i ordningen år 2003, hittades hos fiskaren Ola Johnsson i Kivik. Ola tror att det var hans farfars far, sjökaptenen Janne, som tagit med sig rosen hem från någon av sina många resor till England, USA eller Tyskland. Hos Ola klättrar rosen med stöd vid ingången till huset, där den täcker överhänget och ger sig upp en bra bit på taket. Rosen Ola Fiskare blommar i stora klasar fyllda med små, fyllda cerise-rosa blommor, när alla knopparna slagit ut visar klasen upp alla nyanser i rosa, från mörkaste cerise till ljusaste rosa. Rosen har ett vackert bladverk och är taggfri. Doften är svag.

Förra året, vid en resa till rosariet i Sangerhausen, upptäckte Mia Gröndahl att det växte en snarlik klätterros i rosariet, med namnet "Wartburg". Hon lyckades få med sig hem en planta för jämförelse, och nu, när Ola Fiskare och Wartburg står bredvid varandra i Killahusets trädgård, råder det inget tvivel. Ola Fiskare och Wartburg är samma ros. I fortsättningen får den bära båda namnen här på Österlen.
Rosen Wartburg introducerades av förädlaren Kiese 1910 och uppges vara en fröplanta av Tausendschön, en klätterros som intressant nog också återfunnits i många exemplar under inventeringen av Österlens gamla rosor.

Ola Johnsson och hans familj har tilldelats ett diplom för att ha tagit så väl vara på rosen i mer än tre generationer. Diplomet har delats ut vid invigningen av Österlens Rosfest i Brunnsparken torsdagen 3 juli.